Pråjsarna - Det verkar bäst så.

Här tycker jag att det var dags för lite pråjsiskpoesi där både visdomsord och fagra epos kan uttryckas, ut-ryckas o hur man nu vill…

Ja käre Gardistbröder. Här tänkte jag att man kunde skriva in om man saknade något eller hittat något efter denna underbara vecka anno 2008.

Själv tror jag inte att jag saknar nått mer än mera sprit i mitt blod o mera förtärd kropp.

När ni ligger på nya PP och mår dåligt efter gårdagens spritande ska jag tänka på er när jag är på jobbet.

Det samma gäller alla andra dagar under medeltidsveckan.

Gardet består mestadels av överviktiga, lata, odugliga, sinnesslöa män(niskor). Det är ett faktum.

Vi vet alla att det är ett faktum. Det bör dock skyndsamt och utan ursäktande ord sägas att det är det som gör oss så perfekta som vi nu är. Det är dock som i så många fall att det som gör oss så avundsvärda i riktiga världen (ni vet, den som ligger mellan PP och Jugends slutdestination i den dagliga motionsrundan Systembolaget) inte riktigt har samma funktion i cybervärlden. Det är inte utan avund i sinnet som jag jämför oss med andra populära nätadresser (poker och porr givetvis) och tänker att nakenhet är vackert.

Om vi tänker oss Smuts som en webplats så faller allt. Cybersmuts har all information i sin lilla skriftsbok men huller om buller med en massa funktioner som ska tryckas in från alla möjliga håll. I Visby är vi många som gör och säger saker han bör anteckna, men här blir han mest förvirrad och rädd för all information.

Insticksmoduler till förbannelse (insticksmodul = den lilla bajsen som om morgonen vill krypa in igen) och andra funktioner som bara slöar ner vårt virtuella hem.

Vi kan för att inte Månskasta Smuts alena ta mig, Ansgar Trolltuta A.K.A världens slappaste Nätmästare som exempel. Ni vet situationen, Uppställningen närmar sig och jag sitter i lyxvillan i bubbelbadet med morgon Brancan och i sällskap av gummiankan. Jag fyller en funktion i verkliga livet som den eviga eftersläpande flyktmästare jag är men det funkar fan inte här.

Därför tar jag nu mitt ansvar och börjar långsamt men osäkert, allt enligt Pråjsisk filosofi att bearbeta denna Cancersvulstiga mörkergädda vi kallar vårt hem på nätet.

Skillnaderna kommer att variera från små till stora, de flesta kommer att vara osynliga men trots detta verkliga. Vi kan inte ha sviktande deltagande både på ön och i denna för alla så verkliga mötesplats. Därför kommer jag att göra det lilla som står i min makt för att göra denna sida lika snabb som kaptens raketskitar han så stolt sparar i glasbehållare allt för att kunna göra er lyckliga.

Så nu börjar allvaret.

Skicka alla förslag, önskemål eller klagomål till mig eller Adrian så försöker vi att dra upp denna förlista sprittransport ur träcket som utgör botten på Östersjön innan vi gör hamn i kalkspenarnas land igen.

Allt detta med en förhoppning om Kaptens och övriga buksträckares välsignelse.

Danzig. Ni var som var där vet hur det var. Krutröken låg tät, dimman var som en ärtspoppa. Väggarna klädda med knektsmet. Allvaret, ansvaret. Skökornas rop på hjälp. Jag tänkte att nu är det över. Guld och framgång är inte nog. Det är över.. Men då såg jag honom. Han som vet… Farbror Fernet eskorterad av de vackraste av guldplaketerade ungpråjsare.. Och dom talade till mig. Ryck upp dig från detta slagfält och åk till kaptens träningsplats. Det är dags för Pråjsen att återta Wisby stad som den lekplats det är. Ty i år är medeltidsveckan 25-år gammal. Känner du dig ung?